Arvinge i kusinlandet
Jag har fått en arvinge. Och om det här hade varit en fantasybok så skulle det betyda att jag hade ett rike och utsett en tronföljare. Tyvärr är inte mitt liv en fantasybok, men en efterföljare har blivit utsedd destomindre. Matilda har fått en tjejkusin.
För alla er som inte vet det, jag har nu 10 kusiner, varav åtta umgås jag med regelbundet (två har jag bara träffat två gånger i mitt liv). Med mig och Marcus blir det 10 kusiner på mammas sida. Och jag är den enda tjejen. Eller, har varit tills nu. Gång på gång på gång så fick vi killar. Och efter ett tag så insåg jag att för min del så var det bättre så, för jag blev ganska bortskämd som enda tjej ;) Men eftersom jag nu fyller 16 och är snart vuxen så är det väl lika bra att jag får en efterträdare. Så nu får väl jag vänja mig vid ytterligare ett spädbarn, men den här kommer att få jättemycket uppmärksamhet och jag hamnar ännu mer i skuggan. Å andra sidan, den här familjen träffar vi knappt. Så på sätt och vis kommer det för min del att kännas som om jag fortfarande är enda tjejen, eftersom enda gången vi träffas är på påsk och födelsedagar, och då är det morfars & maggies födelsedagar.
Så ja, det känns lite konstigt att äntligen ha fått en tjejkusin. Men som mamma sa, statistiskt sett måste det vara en tjej den här gången, även om jag hävdade bestämt att statistiskt sett så var det 50% chans att det blev en tjej eftersom varje barn är en egen individ.
Det enda som jag tycker är tråkigt är att jag är den enda i min ålder i släkten. Jag är den äldsta kusinen på båda sidorna. Min äldsta kusin är 4 år yngre än mig, och han umgås Marcus med. Min yngsta kusin är 16 år yngre än mig. Släkten hos mormor har svårt att inse att jag blivit stor, och deras barn är 7,10,13 och 15 år yngre än mig. Woho. Släkt är ingen rolig sak.
Puss och kram!
För alla er som inte vet det, jag har nu 10 kusiner, varav åtta umgås jag med regelbundet (två har jag bara träffat två gånger i mitt liv). Med mig och Marcus blir det 10 kusiner på mammas sida. Och jag är den enda tjejen. Eller, har varit tills nu. Gång på gång på gång så fick vi killar. Och efter ett tag så insåg jag att för min del så var det bättre så, för jag blev ganska bortskämd som enda tjej ;) Men eftersom jag nu fyller 16 och är snart vuxen så är det väl lika bra att jag får en efterträdare. Så nu får väl jag vänja mig vid ytterligare ett spädbarn, men den här kommer att få jättemycket uppmärksamhet och jag hamnar ännu mer i skuggan. Å andra sidan, den här familjen träffar vi knappt. Så på sätt och vis kommer det för min del att kännas som om jag fortfarande är enda tjejen, eftersom enda gången vi träffas är på påsk och födelsedagar, och då är det morfars & maggies födelsedagar.
Så ja, det känns lite konstigt att äntligen ha fått en tjejkusin. Men som mamma sa, statistiskt sett måste det vara en tjej den här gången, även om jag hävdade bestämt att statistiskt sett så var det 50% chans att det blev en tjej eftersom varje barn är en egen individ.
Det enda som jag tycker är tråkigt är att jag är den enda i min ålder i släkten. Jag är den äldsta kusinen på båda sidorna. Min äldsta kusin är 4 år yngre än mig, och han umgås Marcus med. Min yngsta kusin är 16 år yngre än mig. Släkten hos mormor har svårt att inse att jag blivit stor, och deras barn är 7,10,13 och 15 år yngre än mig. Woho. Släkt är ingen rolig sak.
Puss och kram!
Kommentarer
Trackback