Kendra

Hjälmen letades fram.
Jackan togs fram från garderoben.
Handskarna blev funna i en byrå.
Det var dags.
Jag och pappa hämtade hem Yber idag.

Yber. Min motorcykel. Namnet är egentligen ganska logisk, om man vet varför den heter det. Modellen heter YBR, lägg till ett E så får man yber. Jag kände aldrig att jag skulle kunna döpa min motorcykel till Silverpilen, Blixten, Silverblixten eller något annat av de förslag som mina föräldrar och min bror hade. Det kändes på något sätt för töntigt. Men sen kom jag på Yber, och det kändes på något sätt rätt. Min motorcykel är yber, den är mitt livs stora kärlek. Känslan är obeskrivlig när man sitter på den och gasar och känner hur motorn jobbar för att öka farten. Visst, den är inte så stor och jag måste ha pappa i släptåg, men ändå. Den är alldeles lagom till mig, jag skulle inte orka lyfta den ifall jag vurpade om den hade varit tyngre, och pappa kör jag ifrån utan problem.

Men i alla fall. Idag skulle vi hämta hem den från vinterförvaringen hos några bekanta till mamma och pappa. Pappa och jag åkte Belugan (pappas skoter) ner till Rönninge där den stod. Pappa trodde inte att den skulle starta utan att vi skulle behöva springa igång den, men icke sa nicke. Den startade så fint efter ett tag. Vi stannade och pratade en stund innan vi åkte iväg för att fika. Och det var jättehärligt att vara ute och köra igen. Det kändes så rätt på något sätt, och att få köra själv... Inget slår den känslan. Efter fikan åkte vi vidare till Lasse och Carina i Tullinge. De hade vårstädning och bilsanering, så Yber fick tvättning och polering också. Så nu är den alldeles len och blank och fin :D

Det enda som är lite jobbigt är att när vi skulle åka därifrån så vurpade jag. En blandning av för mycket gas, för mycket koppling som släpptes och rullgrus. Mirakulöst nog klarade sig Yber ganska bra, lacken tog ingen stryk alls. Det är bara backspegeln, bromshandtaget och plasten som håller mätarna som fick skrapmärken, resten märks knappt. Jag skrapade upp hål i jackan också, det känns lite jobbigt. Jag klarade mig med bara ett stort skrubbsår på knät, vi stalltjejer tål en del ;) Men jag märkte hur viktigt det är att ha skyddsutrustning. 
Morbror Lasse tog en snabbtur upp och nerför backen där de bor för att kolla så att inget hade blivit snett eller att Yber skulle börja bete sig konstigt. Men inte då, den körde så fint, och resten av hemvägen fortlöpte utan bekymmer.

Jag längtar till imorgon, då ska vi köra mer :D Jag vet att jag säger att mycket är mitt livs stora kärlek, men Classe och Yber har varsin speciell plats i mitt hjärta. Jag ska lägga upp en bild sen så kan ni se hur den ser ut. Den är finast i världen iaf, det kan jag lova :D