Kendra

Stallet var okej. Vi gjorde först en utvärdering, sen såg vi på när en av Annes elever red. Och hon var sjukt duktig, det var lite (läs väldigt) förkrossande att få veta att hon var lika gammal som jag, men så otroligt mycket bättre. Det börjar klia i fingrarna att hoppa upp på sin egna häst och börja rida... Om man bortser från att min häst har varit skadad och inte har några muskler.

Och lite spontankärlek till Carro. Carro är min... Ja, jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Vi är väl typ släkt kan man säga, fast ingift... två gånger. Hon är mina låtsaskusiners kusin.
Iaf, det var jättekallt i ridhuset, och hon hade lyckats sno åt sig ett ridtäcke att svepa runt sig. Sen frågade hon mig om jag frös också, och svepte in mig med henne i täcket. Så jag slapp stå och frysa under tiden vi var där. Dessutom så är hon lätt att prata med, jag känner mig inte lika ung och dum som man gör när man pratar med någon som är några år äldre. Hon tar examen från högskolan i januari, och har redan fått jobb, GRATTIS! :D

Nu dör mitt batteri snart, vi hörs senare.