Kendra

Jag har släppt det. Lagt det bakom mig. Jag blir inte längre arg när jag ser bilder på det. Jag vet inte om det bara är för idag eller om jag äntligen har kunnat glömma det, men jag hoppas på att jag kommer kunna glömma delar av det och minnas de bra sakerna. Jag tänker inte gå tillbaka, men förhoppningsvis så behöver jag inte påminnas om hur det var hela tiden.