Inte min dag

Idag var helt klart inte min dag. Först höll jag på att försova mig, blev jätteirriterad på att mamma inte hängde med i mina det-måste-gå-fort-planer och var tvungen att be om skjuts till stationen. På stationen träffade jag Ida, vilket ifs var jättekul, men våran konversation var ganska stel, eftersom man inte kan säga allt man vill säga på ett tåg fullt av folk. Ida, om du läser det här, förlåt om jag var kort mot dig. Det var inte meningen.
På gympan så var vårat omklädningsrum låst, igen, så jag gick bort till tian istället. Sen på gympan skulle vi spela innebandy. Allt gick jättebra, med mina mått mätt, tills jag och Jonas frontalkrockade och jag smällde i golvet med huvudet först. Som tur var svällde inget upp, men jag fick en sorts blodblåsa på läppen. Som tur var syntes den inte så mycket. Jonas bad om ursäkt, och jag fick en kram till och med, så han var jättegullig. Om jag ska frontalkrocka med någon så föredrar jag Jonas, de flesta killar skulle nöja sig med ett "hur gick det" och på svaret "bra" skulle de dragit därifrån på en gång, men han hängde kvar och frågade om det var säkert och gav mig en kram innan vi fortsatte spela.

På matten sen så när mattelärararen skulle prata med matte b-gruppen, pratade hon med killarna enbart och förklarade allt för dem, och hon frågade inte mig en enda sak trots att jag satt i bänken bakom. Jag fattade ingenting, men hon frågade aldrig mig hur det gick för mig.
På engelskan började jag få en huvudvärk och orkade inte koncentrera mig alls. Huvudvärken försvann aldrig, utan hängde kvar hela dagen. Fortfarande nu (klockan nio på kvällen) så har jag den, trots två alvedon tidigare idag. När jag kom hem från skolan hade jag jätteont i huvudet, så jag bad Marcus ta ut Bettan när han kom hem en kvart efter mig. Jag var rädd för att jag hade fått en hjärnskakning igen, och jag har inte tid med det just nu, så jag ville ta det lugnt idag. Men han började dryga sig istället, och fråga vad jag hade för symptom, hur starka de var och hur länge jag haft dem. När jag sa att jag hade huvudvärk sa han bara "ja, men då är en promenad precis vad du behöver" asdrygt och gick upp. Jag blev tokförbannad, jävla svin. Efter det ringde jag mamma (inte för att skvallra, utan för att jag var orolig för att jag kunde ha fått en hjärnskakning igen) så frågade hon om marcus var hemma, och sa att det var självklart att marcus skulle ta ut henne. Hon ville prata med marcus, men han verkade ha bosatt sig på toaletten så hon skulle prata med honom när hon åkte hem istället, vilket hon skulle göra så fort hon kunde. Jag insåg att Marcus inte skulle gå ut med bettan så jag gjorde det, och när marcus sen frågade om jag gått ut med henne svarade jag: "ja, hon skulle ju nte kommit ut annars." "Alldeles riktigt" svarade marcus asdrygt och satte sig vid pappas dator. WTF?! Jävla idiot, jag blev jättearg på honom. Hur kan han vara så jävla lat att han inte orkar gå ett pepsivarv med vår hund, om han inte hjälper till kan inte vi ha kvar bettan.

Jo, en sak till som inte går min väg. Mina hörlurar gick sönder när jag kom hem idag. Jippie, precis vad som saknades. Not.

En sak har iaf gått min väg idag ,och det är att jag har blivit klar med att byta filformat på all min musik, så nu har jag 2000 låtar på ca 3 gb istället för 1000 på 6 gb :D

Nu ska jag plugga på ett ekonomiprov som vi har imorgon, men med huvudvärk går det inte så bra att koncentrera sig. Wish me luck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback