Fest njet
Idag var det tänkt att jag skulle först shoppa inne i stan med Petra, sen på fest hemma hos henne. Fast festen blev inställd, så vi skulle ha tjejkväll.
Shoppingen blev av, men sen inträffade lite grejer som gjorde att vi inte kunde ha vår tjejkväll. Men förhoppningsvis tar vi om det senare. Antagligen är det lika bra att det inte blev av, känner mig tung i huvudet efter utö. Antagligen en förkylning på gång.
Imorgon ska jag jobba, sen ska jag kanske hem till Melina om jag hinner efter jobbet. Vi får se, jag hoppas det. Det vore riktigt kul.
Nu ska jag sova, har tagit en värktablett för huvudet så man får hoppas att det försvinner imorgon. Och så hoppas jag att det är jättelite att göra på jobbet så jag kan gå tidigt. Man får väl hoppas? ;)
Puss och kram!
...
Miracles could happen
Cause now I have to pretend
That I don't really care
Dreams were meant for sleeping
And wishes on a star
Just don't come true
The ground comes quickly
When you take the leap
There's a reason it's called falling
I've just been reminded
Utö
Matilda, dra i bromsen. Nu börjar det gå lite väl fort...
Back to school
Ikea, middag hos Lasse och Carina, träffa Petra, invigning av nya ridbanan, Lasse och Carina, morfar och Maggie och Carro på middag hos oss, Petra sover över. Det var en trevlig helg.
Nu sitter jag på en multimedialektion och väntar på att lektionen ska börja. Tråk. Mer livsuppdateringar senare.
Samhällslektioner
Informqation: En liten dam utklädd till pingvin som delar ut flyers. Visdomsord av min mentor Stefan.
Dessutom:
Ludmila: "Jag vet vad vi gör, vi biter varandra!"
Detta säger hon till Stefan, vår mentor.
Samhälleslektioner kan vara väldigt spännande.
Och för de som undrar, i vår klass heter vi Matild, Tobia(z) och Ludmillla. Bara så ni vet.
Daniel
Banåkning, kalas och skola
Jag och pappa fick först gå en introduktion där man i princip fick veta vad som gäller för de olika flaggorna. Man körde på en gokartbana, och för att allt skulle fungera så smidigt som möjligt blev man indelade i olika grupper. Jag och pappa var i gul grupp, det vill säga nybörjarna. Folk var jättetrevliga, och det var inga problem att börja prata med någon som man inte pratat med förut. Och trots att jag var yngst och hade minst motorcykel så blev jag inte mobbad för det. Faktiskt, bland det roligaste var att det var så otroligt spridda typer av människor. Det var de obligatoriska coola mc-åkarna på sporthoj, men även crosshojar, motarder (crosshoj med gatudäck), en kille på en stor BMW med packboxar, osv. Dessutom var det spritt med åldrar, från jag som är 17 till 30 åringar till en tant som var runt 50 och som tog kortet i våras, osv osv. Det var jätteroligt i vilket fall som helst.
Däremot var det säkert fyra-fem som vurpade, vilket var mindre roligt. Men ingen skadade sig, så alla var glada iaf. En av mina instruktörer sa tom "Om det är en motard är det frågan om han kommer välta, om det är flera så är frågan när de kommer välta". Haha, det var kul ^^ Men tydligen hade man kört någon gokart-tävling där i veckan, så det var extra mycket gummi på banan, plus att det började regna så det blev ganska halt. Men i dte stora hela var det väldigt roligt.
Sen åkte jag till jobbet, vilket var roligt för en gångs skull. Folk blev ovanligt glada att se en, nästan alla var jättetacksamma, så det var kul :)
På söndagen åkte vi till Marina för att fira att Andreas fyllt år. Det var fullt med folk, det var riktigt kul. Jag och Sara pratade nästan hela tiden som vi var där, hon är gullig :) Vi blev lite tillfälligt mobbade av Alexis då och då, som sa att vi inte fick sitta i soffan, haha. Vi träffade även Andreas flickvän Cissi. Pratade inte så mycket med henne, men hon verkar trevlig. :)
Jag, Sara och Alexis bestämde även att vi ska på bio imorgon. Andreas kan inte, han hade något scoutmöte på. Det är tråkigt, men han får följa med på Arn istället. Vi tre ska i varje fall gå på Batman, bara för att jag och Sara inte sett den tidigare, haha. Men någon gång ska vara första :)
Nej, blev det en lång uppsats om helgen. Och dagen idag har inte varit så spännande. Vi har fått en ny kille i klassen, han verkar helt okej det jag har pratat med honom. Vi hade världens diskussion om religion på svenskan, och jag fick leda uppvärmningen på gympan. Jag och Ludmila pratade även om skilsmässa, och vi har väldigt olika syn på det. Hon är emot det, medan jag är för. Även om jag kan hålla med om en del av hennes argument (som att om man följer bibelns principer så är det inte så svårt att hålla ihop) men ibland är det så att man måste dela på sig, och det kanske är det bästa för alla inblandade. Men det som är skönt är att vi kunde ha en normal diskussion om det, utan att bli tokförbannade på varandra. Det skulle bara vara jobbigt om vi inte kunnat göra det. Det som är bra med henne också är att man kan fråga henne en massa om hennes tro (hon är jehovas vittne) och hon svarar utan att bli irriterad på att jag ibland kan ha ganska konstiga frågor. Det känns riktigt skönt faktiskt, även om jag inte själv är troende (eller just därför) så är det bra att man kan fråga utan att oroa sig över hur hon ska ta det.
Nej, nu ska jag sova istället för att sitta här. Godnatt!
Äntligen helg..?
Äntligen helg igen. Veckan har inte varit så spännande. Höjdpunkten var att jag sov över hos Sonja på tisdagen, och se bjöd över mig själv på middag på onsdagen, haha.
I söndags på stan hittade jag en väska till mig, hurra hurra. Den är hur fin som helst, jag blev lite kär i den.
Nu är äntligen veckan slut, och det är helg. Fast jag ser inte fram emot helgen. Jag vet inte varför. Imorgon ska jag på någon broms och svängkurs, sen jobba, och på söndag har jag stall sen fira Andreas. Egentligen borde jag tycka det ska bli jättekul, men jag vet inte. Kan vara så att lördagen dödar all glädje inför helgen (ska upp sex imorgon).
Och det känns som om varenda lektion man går på får man läxa. Ni vill inte se hur min almenacka ser ut, tro mig. Än så länge är nästa vecka någorlunda "ren", men man vet aldrig hur länge det håller i sig.
Och jag är så otroligt less på alla människor just nu. Folk är så otroligt egocentrerade. De säger en massa vackra saker om att man ska ringa och att de alltid finns där för en, men när man behöver dem finns de ingenstans att skåda. Istället förväntar de sig att jag alltid ska finnas för dem, med ett lyssnande öra och en tröstande famn. Att jag ska reda upp deras liv, säga "det kommer ordna sig" och sen kan de gå hem med lättade hjärtan, utan en tanke på att fråga om de kan göra något för mig.
Det här gäller inte alla, tack och lov, det finns faktiskt några som hållit vad de lovar och finns där när jag behövt dem. Det enda jag blir irriterad på är när folk begär så mycket av mig, men inte har en tanke på att jag kanske behöver dem, dem som avfärdar mig bara för att jag alltid verkar glad utåt. Man väljer själv vad man vill se hos en person.
Nu blev det här världens konstigaste inlägg, så jag sätter stopp här. Kanske tar jag bort det här imorgon när jag inte lider av sömnbrist, eller så låter jag det stå kvar. Tiden får utvisa det.
Årliga släktträffen
Som sagt, i fredags natt åkte vi ner till Loftahammar, en bilresa på tre timmar, för att fira årliga kräftskivan med mormors sida av släkten. Vi stannade bara till lördag natt, för Marcus hade innebandymatch idag (som de för övrigt vann med 6-1). Och det var väl kul på sitt sätt. Jag fick ställa upp som barnvakt och hålla koll på kusinerna, som är 10, 7, 4 och 2 år. Det var spännande. Jag fick bland annat lära mig att min 4-åriga kusin faktiskt kan fler ord än nej (även om det var de första två orden han sa) och att 4 och 7 åringar har jättemycket energi. De sprang runt och jagade mig med en flugsmälla. Haha, det var lite gulligt. Sen satt jag med de i sandlådan i fyra timmar tydligen, för att se till att inget hände.
Nu börjar mitt batteri bli dåligt, så jag avslutar här. Ska in till stan med Sandra, har inte träffat henne på hela sommaren så det ska blio kul :) Vi hörs sen!
Linnéa
Liv och känslor
Som en kastrull med mjölk på spisen. Ungefär så känner jag mig nu. Livet är ganska komplicerat ibland.
Stockholm är en stor stad att förlora sig i
Några minuter. Tio max. Så länge träffades vi. Jag vet ingenting om dig, fick inte ens veta vad du heter, hur gammal du är. Jag har detaljer om var du bor, men inte mer.
Tio minuter max pratade vi, men det räckte. Jag vill träffa dig igen. Det som hände behöver inte betyda något stort, men det räckte för att min dag skulle lysas upp.
Folk pratar om hur litet stockholm är, men det är såna här gånger man inser hur stort det är. När man inte kan hitta en främling igen som gjorde ett intryck på en. Stockholm är en stor stad att förlora sig i.
Grattis och tack
Nu är det på riktigt
Vi hörs senare. Adjö.
Wedins, midnattsloppet och en massa annat
Sen på lördagen åkte jag till Hanna i Kista under tiden som Sonja jobbade, sen köpte jag och Soja tortellini, såg på Pirates för andra gången den helgen och så var det dags på midnattsloppet. Det hela var skitkul och det gick jättebra, jag orkade springa nästan hela milen utom tre uppförsbackar, varav den ena var Sofia Kyrka.
Sen på söndagen åkte jag in med mamma för att jobba, och jag fick sortera skor, larma varor och hänga upp väskor. Men det är kul där.
På tåget hem började jag prata med en kille, det var jättekul. Han skulle av i Älvsjö, så vi hade inte sällskap så länge. Vi pratade om lite allt möjligt, svenskar som är blyga, jobb och plugg. Oftast är ju svenskar väldigt blyga och vågar inte ta kontakt med folk man inte känner, så det var roligt att vi började prata, vår nationalitet till trots. Haha, nu ska jag sluta svamla om det.
Det var väl lite min helg i korthet. Anledningen till att jag inte orkar dra några längre historier om vad som hände är att jag vill göra något annat nu. Vi hörs!
Körkortet är klart :D
Och Linnéa, att träffa dig i tisdags var bäst. Är så otroligt glad att jag har dig i det här, även om jag på sätt och vis önskar att ingen av oss skulle behöva vara i den här situationen och luta oss mot varandra. Du vet vad jag menar. Du är bäst <3
Ibland har man tur
Jisses vilken tur jag har ibland. I lördags när jag jobbade så hann informationen stänga innan jag slutade, så jag var tvungen att ta med mig nycklarna hem. Igår glömde jag bort att jag hade dem när vi åkte förbi Flemingsberg, så det såg ut som om jag skulle bli tvungen att åka in och lämna dem. Men när jag ringde Susanne visade det sig att hennes mobil var avstängd. Attans också. Och när jag sökte på henne på internet så kom bara hennes gamla adress upp. Så nu hade jag ett problem. Hur skulle jag få tag på henne?
Jag kom inte ihåg vad hennes sambo hette i efternamn, men jag mindes förnamnet och vart de bodde någonstans, så jag chansade. Och som tur är hittade jag hennes nummer. Och när jag pratade med henne berättade hon att det var Tobias som skulle jobba idag. Woho! Jag behöver inte åka in till Flemingsberg trots allt. Så nu är det enda jag behöver göra är att göra mig iordning och vänta på att Tobias ska ringa, så ska jag möta honom någonstans i salem och lämna nycklarna. Ibland har man tur.
Midnattsloppet
The boys are back in town
Fast det är Matilda som är tillbaka. Vet faktiskt inte varför jag slutade blogga, hände väl inget speciellt. Eller jo, en hel del har hänt, men inget om jag kommer nämna här på ett tag. Ah well. Jag är glad iaf att folk fortsatta att kolla in, trots att jag inte uppdaterade. Bättring, jag lovar!
Så vad har Matilda hittat på i sommar? Hon har varit på Sonjas landställe, mysmys. Sen var hon och Sonja sombos i tre dagar hemma hos henne. Sen ensam hemma en vecka, medan familjen var på segelsemester. Sen har hon jobbat en massa.
Och uppkörningen gick åt skogen, som jag trott, men nytt försök på torsdag. Yikes.
Idag har jag handlat kläder med mamma, pappa och Marcus är hos farmor. Jag köpte en tshirt, bhåar och ansiktsrengöring. Annat kul som hänt? Stall, Classe är världens bästa. För att se bilder från vårat äventyr med Malin i fredags, kolla in bilddagboken.
Och jag har fått en läskig stalker på jobbet. Eller, stalker, men han råstirrar på mig varje gång vi ses. Som tur är har Katta jobbat där samtidigt som mig, och hon har rast när jag börjar så hon får umgås med mig så jag slipper honom. Men det är obehagligt, han har pratat med mig två gånger, första gången frågade han om jag hade sambo (wtf?!) och andra gången sa han "hej woman". WTF?! Han är MINST dubbla min ålder, det är jätteläskigt.
Och jag har lyckats skära mig i tummén, på locket till en glassförpackning. Och priset för sommarens prestation går till... :P
Nu ska jag göra klart middagen så jag och mamma kan äta någon gång. Sen är jag sugen på att rita, men jag måste städa på rummet... Suck. Vi får se hur det hela slutar.
Adios!
Före-känslor
Det hela lär vara över vid tiotiden för min del, sen är det raka vägen hem som gäller. Kan ju skriva och berätta hur det gick sen.